Det finns en mängd tester man kan utföra på en växande mage för att få information om barnets hälsa. Några, såsom fostervattensprov, har funnits i över 100 år. Ultraljud infördes på 1960-talet, även om tidiga prov ägde begränsat värde. Moderna tester är mycket tydligare, och några visar rörelser i 3-D.

Idag är ultraljud tydligt, enkelt, och (för att vara ett medicinskt test) relativt billigt. De flesta omfattas av sjukförsäkringen.

Ultraljud kallas ibland bara ”scan” och utsätter kvinnans bukområde för ofarliga ljudvågor med ultrahög frekvens. Därefter registreras ekon som tolkas av ett datorprogram som projicerar på en skärm. Den grundläggande principen liknar ekolod i fiskebåtar, ubåtar och annat.

Till skillnad från röntgenstrålning produceras ingen joniserande strålning, trots att ljudvågorna fortfarande har energi. Ändå är det säkert och smärtfritt. Det har även fördelen att man kan undersöka mjukdelar som inte framstår lika tydligt i röntgenbilder, samt att bilderna visas i realtid. Eftersom det inte finns några negativa effekter från testet, kan man upprepa det så ofta man önskar medan fostret utvecklas.

Teknikern (ofta din läkare) använder en liten, handhållen stav som förs över hudytan. En klar gel appliceras på huden för att eliminera luftspalten mellan stav och yta, vilket ger bättre resultat. Till skillnad från fostervattenprov och andra tester, är metoden icke-invasiv och sker helt på utsidan, och de preliminära resultaten finns tillgängliga omedelbart. Det tar inte mer än en halvtimme.

Mer omfattande analys av resultaten utförs om så önskas av en specialist. En rapport skickas vanligtvis till din läkare. Från resultaten kan läkarna upptäcka fysiska avvikelser, vävnadsbristning, blödning eller eventuella avstötningsproblem

Förutom att upptäcka potentiella problem används testet för att ge information. Det avslöjar kön och ålder samt följer utvecklingsprocessen. Det kan också visa barnets fysiska placering i livmodern. Det avgör om en sätesbjudning är troligt, samt andra potentiella positioneringsfrågor. Den avancerade förhandstitten möjliggör bättre planering av förlossningen.

Förfarandet har dock sina begränsningar. Ultraljudsvågor färdas till skillnad från vanliga ljudvågor inte så effektivt genom luften. Ett resultat är att några områden där det finns luftfickor – t.ex. själva magen – inte ger särskilt mycket information. Inte heller genomtränger vågorna ben lika bra som röntgen, och vågorna dämpas dessutom när de passerar fettvävnad. Resultaten kan därmed bli mindre användbara för kraftigt överviktiga kvinnor.

Begränsningarna kan överkommas genom att komplettera ultraljud med andra tester, såsom fostervattenprov och andra, som använder kemiska indikatorer för att ge önskvärda uppgifter om barnets hälsa.